Direktlänk till inlägg 5 mars 2014
Jag har gjort mig lite lustig över dotterns revirtänkande kring mig och Gustaf. Iris tycker att vi tillhör henne och vi skulle nog sitta bland mjukdjuren i leksakshyllan om hon fick bestämma. Häromdagen gick det ändå upp för mig att Gustaf och jag är precis lika fåniga som Grodan. Vi bevakar våra roller som hökar. När dottern vaknar på morgonen springer vi ner varandra i kampen om att komma först in till sovrummet. Vi vill båda vara den som först dyker innanför tröskeln. När dottern smackar med läpparna när vi äter, kastar vi oss båda efter kexburken. Det är viktigt att vara den som lyssnar. När Iris är ledsen vill vi båda vara först med att plocka upp. Det är viktigt att vara snäll.
På samma vis har vi olika roller som vi vårdar ömt när de kommer till Grodan. Gustaf är den roliga. Iris dyrkar sin pappa och skrattar åt honom hela tiden. Gustaf kan inte vistas i samma rum som henne utan att bli konstant studerad. Hon bara flinar, och flinar och flinar. Gustaf älskar att vara idol och skryter gärna om hur han är nummer ett. Vilket tillochmed jag får erkänna att han är, jag får aldrig samma respons av dottern som han får.
Jag är den praktiska föräldern som sköter det mesta med dottern. Min roll är den som har koll och sen tröstar, myser, matar, nattar och tar hand om. Ibland skulle jag också önska att få lite idolstatus men samtidigt så vill jag absolut inte släppa något av mina revir till Gustaf. Över min döda kropp att han t.ex får ansvara för packning av skötväska eller att han får komma i närheten av dotterns garderob. Aldrig!
Så dottern har nog ärvt sitt behov att markera revir av oss. Vi är ju ganska duktiga på det, vi i Ingenstans.
Dagens Iris
Tröja från Vertabudet
Body från H&M
Byxa från Vertabudet
Strumpor från Cubus
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|