familjeniingenstans

Alla inlägg den 17 februari 2014

Av Mikaela - 17 februari 2014 13:44

Dagen kom tillslut. Dagen jag både längtat efter men också fruktat. Jag bestämde mig redan på morgonen att det var dags och nu efter lunch slog jag till. Lika snabbt och effektivt som när man rycker bort ett plåster... Eller, det var i alla fall tanken. Nu blev det snarare mer som ett barn gör. Ja, ni vet, en millimeter i taget, lyft lite på kanten, kika lite under plåstret. Så stod jag alltså och lyfte bort liggdelen till vagnen. Iris beundrade mig storögt när jag jonglerade med liggdelen och sittdelen fram och tillbaka. Men tillslut var allt på rätt plats. Grodan var väldigt samarbetsvillig när vi skulle ställa in selen och prova alla funktioner. Kanske förstod hon hur jobbigt det var för mamma att plocka bort liggdelen. Det gick ju i alla fall bra, jag varken brast ut i gråt eller fick stressutslag. Och Iris fick inte skäggväxt eller blev pubertal bara för att vi bytte till sittvagn. Så stor var hon inte. Skönt! Nu är selen inställd, åkpåsen fastspänd och fotsacken ditsatt. Det är bara bygelskyddet som fattas. Hoppas på att hämta det snart, sett bild och det blir såååååå fint! :) yey!
För er som inte hängt med från början så har vi en Crecsent duo comfort(årsmodell 2013) och det är världens bästa vagn! Vi älskar den och kan verkligen tipsa om denna vagn om någon går i vagngrubblerier. Som liggvagn har den varit toppen och jag har fullt förtroende för sittdelen också!
Hej hopp!

Av Mikaela - 17 februari 2014 11:58

Såhär lite lagom lång tid efter Grodans dop är det hög tid att ta tag i tackkorten. Skapade superfina kort på http://www.optimalprint.se. Jag lägger ut bilder på hela korten om några dagar, de ska få överraska Grodans fina dopgäster först! <3 men en liten tjuvkik på småbitar bjuder vi på! Gäster! Blunda och skrolla ner nu!

Imorgon ska vi till allergicentrum på US för ett pricktest på Grodan. Jag visste inte att de gjorde pricktest på såhär små men tydligen. Usch, jag hoppas verkligen att det går bra. Jag vill inte att hon ska vara ledsen eller få klåda men det blir skönt att veta mer exakt vad vi ska undvika i hennes mat.

Av Mikaela - 17 februari 2014 09:47

Det här med att multitaska är något som småbarnsföräldrar är rysligt duktiga på. Det är en funktion som liksom växer fram efter förlossning. Sannerligen är det en underlig känsla att gå från att under graviditeten inte kunna knyta sina egna skor till att efteråt kunna göra fem/sex saker samtidigt. Som nybliven mamma blir man även sömngångare. Jag kan numera vara högfungerade i sömnen och under graviditeten kunde jag knappt sova i sömnen.....

Det är mysigt att vara gravid, man lullar runt i sin drömvärld och klappar sigsjälv om magen. 'Undra hur bebisen kommer se ut' klapp klapp 'Undra om det är en pojk eller flicka' klapp klapp ' Är inte Iris ett vackert namn ändå?' klapp klapp.....
En meteorit skulle kunna slå ner obemärkt, inget kan väcka den gravida ur sitt drömmande. För som gravid är man inte vidare högfungerade. Man kan omöjligt fokusera på något annat än just bebisen. Jag försökte plugga som gravid. Jo, visst! På tentorna satt jag där och tänkte på 'vilket blöjmärke vi skulle satsa på'.'Vilken body i ministorlek som bebisen skulle ha som första plagg.' Att jag kom fram till att Pampers var vår typ av blöja gav mig inga bonuspoäng på tentan... Tyvärr... Sen det här med rörligheten. Som gravid känner man sig som en otroligt otymplig människa. Att sambon dessutom blir ansvarig för om huruvida jag lämnar huset med eller utan skor är bara pinsamt... Avståndet till fötterna har nämligen aldrig känts så långt som när man är just höggravid. Det kunde lika gärna vara flera mil...

Den 18/7 gick jag alltså från att vara virrig, drömmande och osmidig till att bli högfungerade och multitaskande.
Den första förändringen var att jag inte längre tycktes behöva någon sömn. Och under mina få sömntimmar är mammaplikten fortfarande under kontroll. Jag ammar i sömnen samtidigt som jag byter blöja och masserar värkande bebismage. En och annan smäll på snarkade sambo lyckas jag också klämma in emellanåt.
Sen funkar det så för en småbarnsförälder att det som tidigare krävde två händer gör man numera med en och det som tidigare krävde en hand använder man kroppen och munnen till. Jag minns inte när jag senast öppnade en dörr med hjälp av händerna. Armbågen och rumpan är nya dörrkittet då jag alltsom oftast har en bebis på ena armen och alltför många saker ockuperar den andra.
Att träna hemma ingår också i mitt multitaskingschema. När jag ligger i plankan sitter Iris vänd mot mig på golvet och leker. Hon älskar att ha mamma till sällskap och visar stolt upp sina saker. Så att träna och samtidigt roa bebis funkar fint!
Sen kan man ja fuska också... Bärselen - småbarnsförälderns bästa vän. Med Iris hängande på magen fixar jag ju både matlagning, städning och tvätt utan svårigheter. Inte direkt någon utmaning dock så ganska trist faktiskt. För det ger en liten kick när man lyckas med något man trodde var omöjligt. Jag studerade aporna nära och såg hur de använde fötterna som extra händer. Därför har jag nu utvecklat mina chimpanskunskaper och plockar endast upp saker med hjälp av tårna.

Dagens Iris

Tunika från Bonprix
Leggings från Bonprix
Strumpor från Cubus
...linnebody såklart! ;)

Ovido - Quiz & Flashcards