Det här med att vara förstagångsförälder kan vara stressande. Varken jag eller Gustaf har full koll på allt med bebisar. Därför läser jag mycket och googlar som besatt. Och allt som står är givetvis lag! Så när Iris gör saker tidigare än vad boken anger som "normalt" blir den stolliga mamman stolt som tuppen. Men Gud förbjude när dottern gör saker som inte ens står i boken - då blir den neurotiska mamman nipprig.

Jag har ju världens sötaste bebis. Ni har med största sannolikhet hört det förut eller ni kanske rent av tycker att ert barn är det. Men icke!, här har vi Iris och hon är sötast av alla. Någon som instämmer med mig här(förutom Gustaf då) är Iris själv. Hon älskar sigsjälv. Jag är bestämt säker på att om Iris kunde uttrycka sig med ord skulle hon utan tvekan förklara sig som vackrast i världen.

I alla dessa böcker jag läser står det om hur bebisen tycker att spegelbilden är spännande. Iris tittar gärna i spegel, då ler hon, jollrar och pillar på glaset. Hon verkar tycka att den där snygga spegeltjejen är superkul. Men trots det är jag mest spännande i spegeln. Hon pillar på mig i glaset och vänder sig sen mot mig och pillar lite där också. Jag misstänker att hon tycker att det är smidigt att det finns två mjölkcentraler. Då gör det ju inget om hon biter lite på mig. Det är ju bara att byta om jag går sönder. Det är jättesmart tycket nog Iris.

Så ja, Iris gillar spegeln men hon älskar stillbilder. Hon är alltså tokig i fotografier av sigsjälv. Detta har jag inte läst om i någon av böckerna. Därför undrar jag ibland om vi fostrar en blivande narcissist här hemma. När Iris får syn på en bild av henne själv, då ler hon från öra till öra. Hon skrattar högt, jollrar som besatt och ska röra vid bilden till varje pris. Helst vill hon inhalera den. Det har därför visat sig vara småkorkat av mig att ha bilder på henne som bakgrund på både dator och mobil. Mobilen försöker hon äta upp så fort hon får tillfälle och datorn ligger hon och skrattar åt så fort den står påslagen. Det vore ju lite smågulligt om det stannade där. Men det är nämligen så att hon blir otroligt ledsen eller arg när bilderna försvinner. Hon gråter och fäktar, ja, man skulle kunna tro att vi är världens värsta föräldrar. Detta raseri inträffar aldrig när vi vinkar hejdå till spegelflickan. Men till foton!

Det blir lite besvärligt ibland när jag ska använda min telefon. Öppnar jag en app så att bilden på Iris försvinner - då blir hon arg som ett bi. Lämnar jag bilden framme så försöker hon äta upp mobilen. Detta leder till att Iris fäktande händer allt som oftast kommer åt "avsluta samtal" när jag försöker prata i telefon. Så om jag alltid försvinner när vi pratar ... förlåt! Det är faktiskt min smått narcissistiska dotters fel..

Men inget ont som inte har något gott med sig. För jag(som en antagligen dålig mamma) utnyttjar dotterns egenkärlek. När jag tvättar eller liknande och Iris tröttnar på att leka på golvet... Då startar jag ett bildspel med bilder på henne - hon blir överlycklig. Hon hamnar i någon form av trans och det enda hon släpper ifrån sig är högljudda och glada tillrop.

Hon är lite kär i sigsjälv dottern och då tänker jag... Hur ska detta kunna sluta väl? Jag tänker på styvmodern i Snövit och hennes: spegel, spegel på väggen där. Säg, vem som skönast i landet är. Jag tänker på mor Gothel och hennes galna kamp om Rapunzels magiska hår. Och så tänker jag igen på Iris och hur hon vill äta upp sigsjälv. Det kan väl inte vara riktigt sunt? Jag får nog dyka ner i böckerna igen, göra en djupare googlesökning.... Det är nog säkrast!

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

Tycker de med bilder är trista ... Vad ska man skriva mer? Jag vet! Vår diskmaskin är sönder, kris i Ingenstans! Men jag har turen att ha en snäll sambo som diskar!

Dagens Iris!

Jag har fått flera frågor om Iris kläder så jag tänker börja med en dagens Iris. Med bild på dagens kläder och så skriver jag vart de kommer ifrån.

Idag har Iris på sig:
- Body med fjärilar från Polarn och Pyret
- Tights med ställbar midja från Polarn och Pyret
- Strumpor från Polarn och Pyret