Jag har varken avlidit eller gått vilse i skogen. Inte heller har jag blivit påkörd av en traktor eller kidnappad av en ko.... Men vårt internet har krånglat därför har jag inte kunnat blogga. Men via mobilen då tänker ni? Ja, det hade varit smidigt om vi hade haft sändning men nu är vi inte bortskämda med sådan lyx här på landet. Så här följer en helt sanningsenlig och absolut inte tillspetsad redogörelse för de senaste dagarna!

I onsdags, helt utan förvarning fungerade bredbandet inte längre. Jag hade precis satt ny mat på spisen och börjat sy upp nya kläder i mina tidsfördrivsspel. Ja, det blir mycket "sittatid" när man ammar. Därför är mobilspel något jag ägnar pinsamt mycket tid åt just nu. Skulle min mat förstöras nu? Åh, nej! Jag erkänner att denna oro inte är särskilt välgrundad men just då bekymrade det mig verkligen.... Men nu var det bara att inse, inget bredband - inget spel. Har lite svårt att förstå att vi faktiskt bodde här ett helt år innan fibern installerades. Just nu känns det lika främmande som att människosläktet en gång i tiden har bott i grottor och lagat mat över levande eld...

Gustaf, han var på hockey med jobbet i onsdags så jag och Iris hade tjejdag. Riktig tur hade vi också för Emma tittade ut. Hon hade inte lika tur dock... Helt plötsligt knackade hon på dörren utan bil... Hur har hon kommit hit tänkte jag? Har Östgötatrafiken äntligen insett att det faktiskt bor folk här? Nej, bilen hade hon kört fast med. Så jag klädde på mig och Iris och sen gav de tre powerpuffpinglorna sig ut på uppdrag - skotta loss bilen. Både Emma och jag är förespråkare för systemet, kvinnor kan. Så vi tänkte inte under några omständigheter ringa Gustaf. Vi fick dock erkänna oss besegrade av snöhögen och tog oss en promenad bort till bondgården för att få hjälp. Så Emma fick en traktortur och sin bil framdragen. En händelserik dag helt klart!

På torsdagen var det dags att röntga Iris höfter för att tillslut säkerställa att allt är som det ska. Hon var så duktig! Hon varken skrek, kissade på britsen eller bet någon i näsan, jag är så stolt. Så nu är det bara att vänta på besked från ortopeden. Efter besöket var det pizzadejt med Emma. Iris gillade att vara på resturang, hon satt i egen stol, åt yoghurt och lekte. Jag fick äta upp och med båda händerna. Chocken var total!

Sen blev det fredagsfeeling! Jag älskar fredagar, när jag vet att vi har hela helgen framför oss. I helgen har vi inte små mycket planerat mer än att vi ska till kyrkan imorgon. Vi är bjudna på dopfest där, alla som döpts i området senaste året får komma. Vi är inga kyrkogående personer egentligen men det är ett fint initiativ och vi är så nöjda med dopet, det blir nog mysigt.

Jag för just nu tre krig. Har lite så kommit fram till att livet är en konstant krigsföring, man byter bara stridsfält. Statistiken i mina aktiva krig är inte i min favör tyvärr.
Jag har länge fört krig mot Viasat. Det här med OS. Jag tycker att det är lite tråkigt att man ska behöva låsa sig till höger och vänster för att få se OS. Därför har jag suttit här, lite butter och muttrat medan jag bugar inför SVT och TV4. Det är ju jättebra kanaler, säger jag(inte ett dugg bitter). Men.... Jag har syndat, jag förlorade kriget. För på onsdag kommer han - Viasatmannen. Med en parabol på ryggen, boxen i högsta hugg och ett bländande vitt leende kommer han. Och här står jag och vinkar vit flagg som en ledsen hund... Det är inte kul att förlora...
Andra kriget har jag inte förlorat, inte helt i varje fall. Här kan vi mer säga att jag står på knäna i sörjan och liksom kämpar för att resa mig igen. Jag är en kämpe som ligger i skyttegraven i väntan på att anfalla. Det är min hall som ont anande men absolut INTE oförtjänt kommer att bli attackerad. Vi har klinker i hallen med golvvärme. Sen bor vi på landet utan farstu. Det gör att mitt hallgolv är mer brunt än grått av lervälling och det finns mer grus innanför dörren än i gången utanför. Innan jag gömde mig i skyttegraven tvättade jag golvet hela tiden. Det är nämligen så att varje gång någon kommer in blir det helt smutsigt igen. Och jag vill inte bo med moppen i ena handen och dammsugarn i den andra. Jag funderar alltså just nu på en krigsstrategi. En plan har varit att klä in golvet med plast, lite kondomfunktion. Då skulle jag helt enkelt bara kunna skölja av plasten och sen klä in hallen på nytt. En annan tanke skulle kunna vara att helt enkelt sluta använda hallen och börja klättra igenom fönstret istället. Då skulle golvet vara jättefint!
Purékriget. Ni har hört om det, eller hur? Det är vida omtalat och den humanitära krisen är total. För att inte tala om: smutsen! Väggar/golv/möbler, ja, allt måste bytas ut. Min motståndare är hänsynslös, hon tar inga fångar. Nej, Iris den förskräcklige, hon är beslutsam, förbjud puréer! Här kämpar jag väl! Jag gör puréer i alla tänkbara smaker, serverar i färgglada skålar vid fasta tider. Men förgäves, min motståndare har all makt. Här hoppas jag dock på vinst tillslut, kanske om något år eller så?

En dagens!

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film?

Enkelt! Kalle och chokladfabriken! Det måste vara den mest underbara film som existerar på planeten - jag älskar den. Valet är självklart för varje gång jag ser filmen så tänker jag - jag vill vara med i den här filmen. Ja, sagt och gjort. Helst skulle jag inte ersätta någon utan få prova på lite allt möjligt. Tänk att inom loppet av 90 minuter få prova att bli; uppsugen i ett chokladrör, förvandlad till ett blåbär, kastad i ett sopnedkast, teleporteras, få en chokladfabrik, äga en chokladfabrik och sjunga små kryptiska och småelaka sånger om alla jag stöter på! Underbart!