När man är mammaledig med ett litet troll då står det skrivit i alla böcker "om hur man är en bra förälder" att ens lilla hjärta behöver frisk luft. Därför pälsar alla föräldralediga, kräkfläckiga, mammor och pappor på sina älsklingar och ger sig ut på diverse äventyr. Promenader med vagn står högt på dessa listor. Vagnar har en form av sövande effekt på de små ligisterna så de är inget vidare sällskap, därför leder promenader ofta till djupa funderingar. Jag har under mina och Iris promenader löst hungerkriser, internationella konflikter och listat ut hur man tar vara på blixten för att skapa energi. Som lantbo är jag dock lite folkskydd och för att slippa uppmärksamheten som kommer med mina upptäckter så har jag bestämt mig för att hålla detta för migsjälv! Dagens promenad tillägnades livet som lantis - en mycket spännande tillvaro.

Ni stadsbor är väl vana vid att det står 3G uppe på er telefon? Sen finns det nog några fina staplar bredvid också. Här, på landet, står det E med en stapel. Detta är i bästa fall, ofta står det, ingen service. Det här med, Ingen service skrämmer de stadsbor som besöker oss. De springer runt och viftar med telefonen, kliar sig i huvudet. Ja, det finns de som hotat med att aldrig återvända hit. Men vi lantisar låter oss inte skrämmas av ett elakt blinkande, ingen service. Nej, vi letar alternativ, röksignaler, trådtelefon, ljussignaler är tankar som slagit oss. Jag ska dock erkänna att i somras när jag var höggravid och Gustaf arbetade i Söderköping var jag lätt bekymrad över täckningen. För när en bebis har tröttnat på magen så är telefonen en bra uppfinning. Men inte annars, vi är inte rädda. Det är absolut inget fel med trådtelefoner, eller varför inte vykort?...

En annan tanke som slagit mig är att ni stadsbor gillar ljus. På landet har vi ljust när dagsljuset är påslaget. Därför rekommenderar jag starkt alla mörkrädda att stanna innanför stadsgränsen. I staden betyder mörker, ledljus. Ni kan se en liten sträcka och identifiera både föremål och personer. Här på landet betyder mörker att allt är svart. Ja, i mörkret är jag glad om jag kan skilja Gustaf från päronträdet. Om om några månader kommer jag att få mammapoäng varje gång jag inte tappar bort Iris på vägen till bilen.

Grannar är en lustig företeelse som man inom stadsgränsen förbannar till höger och vänster. Stadsbor gillar inte sina grannar. Grannen grillar för nära häcken. Grannens snöslunga ger dig stenskott i ditt nybyggda uterum. Grannens katt kissar i dina barns sandlåda. Står verkligen grannens garage fem meter innanför tomtgräns? Och måste grannens mopedson åka upp och ner för gatan i högsta hastighet?
Nej, här kan stadsbor lära av oss lantisar. Vi har låååångt till våra grannar. Grannen befinner sig sällan inom varken hör- eller synhåll. Detta leder till att vi blir glada när vi stöter på varandra. Vi hälsar, stannar och pratar, hjälper varandra. Ja, detta gäller för landet överlag. Det brukar jag tänka på när Iris och jag är ute och går. Det är livsviktigt att hälsa, på gående och bilister. Alla vinkar och jag har förstått att jag nog blir dränkt i någons egna vattenbrunn om jag inte gör det.

Ni stadsbor är också vana vid breda vägar. Ja, ni behöver verkligen gott om utrymme när ni kör bil. Förutom överdrivet utrymme ska ni dessutom ha ett räcke för att skilja riktningarna åt. Är ni så dåliga bilförare eller är ni bara fega? Här på landet har vi smala, kurviga och mörka vägar och dessutom så möter vi både skördetröskor, traktorer och annat spännande. Det är att vara skicklig bilförare.

När Iris väl vaknar så kan jag stänga av funderarfunktionen och återgå till att vara ammande mamma igen. Det innebär en beskymmersfri vardag där inga problem känns stora. Varken hungerkriser eller kräkiga kläder. Sålänge Iris mår bra då är jag nöjd.
Iris älskar att promenera och det är roligt att halvsitta i liggvagnen och titta på snön. Väl inne igen är favoriten just nu att ta tillbaka nappen. Jag har den bakochfram i munnen och hon ger sig inte förens hon har den tillbaka. Hon är inte vidare generös dottern. Tur det är ett år kvar tills dagis annars skulle jag inte våga gå på hennes iup-samtal...

Och dagens!

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie...

Som jag berättat innan så älskar jag tv-serier! Jag följer flera slaviskt och har en imponerande samling. Om jag var tvungen att byta liv med någon så skulle det vara Kate i Castle. Visserligen råkar hon ut för en hel del otrevligheter men hon är en spännande karaktär. Och framför allt så jobbar hon ihop med Castle. Den mest underhållande figuren någonsin. Jag är helt kär i honom! Så sagt och gjort - imorgon laddar jag pistolen och beger mig ut och jagar bus så får Gustaf fundera med Iris här hemma.