Nästa vecka är det Alla hjärtans dag , jag vet inte om någon har missat det men det skulle väl kunna vara någon som min sambo då... Kanske.. Min sambo är inte så stor på romantik, punkt. Han är den som lovar ett stort påskägg och sen bjuder mig på godis från sitt ägg eftersom att jag blev utan. Han är den som kom med blommor dagen efter alla hjärtans dag och med ett flin sa "bättre sent än aldrig". Han är den som köper örhängen, MEN som samtidigt utbrister: "jag vet att det ser ut som en ringask men få inte för dig något nu!".

Därför kan jag inte påstå att mina förväntningar inför nästa vecka är skyhöga. Däremot har jag själv funderat lite över hur sambon ska överraskas. Och jag har kommit på värdens bästa tips! Återvinn! Lyssna nu noga på, ni alla kärlekskranka där ute. Om ni, precis som jag, har en sambo som knappt vet var romantik börjar på för bokstav, tro då inte att ni är romantiska för deras skull. Nej, vi är romantiska för vår egen skull. Det känns liksom lite bra att vara kärleksfull. Fram tills dess att vi blir besvikna för att motparten inte ansträngt sig tillbaka.

Därför är mitt tips så strålande genialiskt! Om ni, precis som jag, överkompenserar sambons mindre romantiska sida genom att själv kasta sig huvudstupa ner i alla teddybjörnskorgar och vykortsstånd. Då är mitt tips att leta hemma istället. Jag fann en guldgruva och har ett helt kärlekskit här hemma! Det bästa är att sambon glömt alla dessa ting sedan länge. Därför kommer han bli lika glad över dessa nästa vecka. Och jag slipper bli besviken över allt arbete som inte uppskattas.

Jag har hittat fyra teddybjörnar i olika modeller. En av dessa låg under sängen(ni vet där inne i hörnet, dit dammsugarn inte når). Men efter några drag med klädvårdsrullen var dammråttorna förvisade till historien.
Jag har hittat sex söta kort men ord så vackra att mina ögon tåras. Dessa stod gömda bakom en fotoram och jag betvivlar starkt att sambon läst eller tittat på dem mer än max vid ett tillfälle.
Sen hittade jag kittet med underkläder och mystärningar som låg gömt längst bak i garderoben. Mer förvånad över att sambon glömt detta... Kan det bero på graviditeten förra året kanske? Då kan jag nog hoppas på större ovationer i år?

Visst är jag smart! Jag kan knappt tro det själv! Sprid gärna vidare mitt budskap. Återvinn kärleken och slipp tårarna! (Oslagbart!)

Dagens!

24. En grej jag borde ta tag i.

Mycket egentligen! Jag är totalt fast i mammabubblan. Det känns lite som att trampa genom kvicksand när jag försöker ta mig an saker som inte är Irisrelaterade. Praktiska saker som blanketter och liknande är det värsta! Innan mammabubblan gick det smidigt men nu hamnar allt sånt på hög. Jag önskar att jag fick lite energi för fler saker än att sjunga Imse vimse spindel och skaka skallror dagar i ändå. Men sen Iris kom känns bara allt som tar tid från henne som fruktansvärt tråkigt!

Jag har en besvärlig dotter. Hon har nämligen bestämt sig för att fortsätta dissa puréer. Det är fullkommligt omöjligt att få i henne mat. Hon vickar med huvudet från sida till sida för att undvika skeden. Allt detta vickande har nog givit henne den mest överrörliga nacken på denna sida ekvatorn. Så om någon finner sig i behov av en mänsklig uggla någon gång, ring mig. Jag hyr ut dottern per timma, till en rimlig(men hög) summa. OBS: hon kommer hungrig.

Jag måste erkänna att jag är lite trött på att matkriga med dottern vid elvahugget varje dag. Det vore ju så trevligt om hon i alla fall kunde gapa då och då. Sådär som hon gör när hon äter yoghurt eller fruktpuré. För då gapar hon, stort som en krokodil. Sen smaskar hon och slickar sig om munnen som om hon inte fått något att äta på flera dagar. Jag kan se hur hon liksom tänker:
"Mamma, kan du inte ge dig med det där äckliga så kan vi amma lite och smaska på sånt här gott istället?".
Ja, det känns ibland som en god tanke. Men jag tvivlar lite på vad dagis ska säga om ett år när jag stolt visar upp min dotter som endast äter bröstmjölk och frukt... Hmm, vad kallas den dieten?

Dagens!

23. Hepp! Dagens musiktips.

Jag lyssnar nästan bara på musik när jag tränar och då är sån musik som man bara lyssnar på i hemlighet. Exempel, Nordman med Vandraren ligger först i min springlista.... Följt av Bad boy med Cascada... Inget jag stolt visar upp som dagens musiktips precis.

Annars lyssnar jag mycket på gamla sommar- och vinterprat i P1. Inte musik direkt men öronen används! Fick tipset av min pappas fru och är helt fast. Det är superhärligt när man är ute och går. Då startar jag ett sommarprat och sen vill jag inte sluta gå förens det är klart. Bra sätt att förlänga promenaden!

Jag är inte en utbildad psykolog eller terapeut. Inte vad jag vet i varje fall. Men kanske har de här benen vandrat jorden någon gång tidigare och kanske har jag då rotat i huvudet på folk. Men jag har ändå nu kommit på ett superbra vis att överkomma rädslor och aggressioner mot saker.

Jag har länge varit rädd för Mimmi, ja ni vet Musses flickvän. Den där musliknande saken med allt för korta kjolar och en överdimensionerad rosett mitt på huvudet. Jag vill påstå att denna rädsla inte(!) är obefogad som många försökt övertyga mig om. Denna Mimmi representerar så mycket som jag helt enkelt inte kan stå för. Hon går runt och envist visar rumpan och hon är konsekvent toppless. Samtidigt som hon viftar med sina onaturligt långa ögonfransar. Inte direkt en bra förebild för flickor... Sen är det förstås lite synd om Mimmi. Alla hör på Musses lätt ansträngda röstläge att han mest säkert är impotent och det kan ju även förklara varför Mimmi viker ut sig till höger och vänster. Men jag vill nog inte visa den bilden av en tjej som norm heller. Jag påstår alltså att Mimmi är rent ut sagt skadlig för dagens unga. Kanske är det Mimmis fel att skolresultaten sjunker i takt med ungas sexdebut. Jag är klart oroad.

I mina mer rationella lägen inser jag att Mimmi kanske inte är skyldig till all världens ondska och har därför tänkt ut en plan för att hantera min Mimmirädsla. Redskapet för detta är Iris. Jag ska klä Iris i kläder med Mimmi på. Klart olämpligt mammadrag med tanke på vad jag tycker Mimmi står för. Men vad gör man inte för att bli snäppet mer normaliserad. Idag har Iris således varit klädd i Mimmioutfit hela dagen och jag har älskar henne lika mycket även idag. Ett lyckat test tycker jag och därför avser jag fortsätta med min Mimmiterapi. Och så fort jag är botad övergår jag till min nästa rädsla.... Fiskmåsen. Kanske kan jag klä Iris i fjädrar och likt en marionett låta henne anfalla mig från hustaket? Njaa, tål att fundera på utformningen för del två i min normalisering.

Dagens!

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Jag delar in denna dagens i tre kategorier! Jag är visserligen en bokmal men tiden för läsning i timtal, när jag kunde dyka ner i bokens världen och återvända dagar senare. Tiden då sista Harry Potter lästes ut på en dag och den var ändå på engelska. Nej, den tiden är förbi.

Numera delas mitt bokliv upp i;
- böcker jag måste läsa, - böcker jag påtvingas och - böcker jag snor små femminutare ur.

- böcker jag måste läsa!

Min älskade Groda har utan tvekan ärvt min fullkomliga kärlek för att läsa. Hur arg hon än är blir hon from som ett lamm om hon får sitta i famnen och lyssna till en bok. Vi läser mycket om dagarna. Annars sjunger vi så allehanda sångböcker är också poppis! Här ser ni Grodans favoritböcker just nu!

- Böcker jag påtvingas.

Min sambo läser inte men han fick en bok av mig och Grodan strax innan jul som föll honom i smaken. Boken om LHC's historia. Gustaf älskar hockey, jag har visserligen börjat att åtminstone gilla det. MEN, nu har sambon förvandlats till ett barn som precis lärt sig något nytt och spännande i skolan. Mitt i ett samtal kan han utbrista;
" och på sextiotalet då......" Sen följer en härva av namn, statistik och svåra ord.
Ja, snart känns det som att jag läst även denna bok - ljudboksversionen.

- Böcker jag snor små femminutare ur.

Under denna kategori faller mina böcker. Tyvärr blir det inte mycket tid över till dem. Jag älskar att läsa, ett intresse grundlagt från barnsben med högläsning varje dag. Och vanemänniska som man är hör det fortfarande till den dagliga rutinen. Jag har insett att mitt läsjag föredrar böcker som berör teman jag identifierar mig med. Därför läser jag just nu främst böcker om graviditet och småbarnsliv. Dessa böcker är ofta skrivna med komik vilket är bra. Man behöver skratta! Här har ni två favoriter ur min bokhylla!

För er som inte känner mig så bra.. Jag är en melodifestivalnörd utan dess like. Missar aldrig en sekund och använder mig av egna konstruerade poängsystem vilka jag för statisk utifrån. Denna statistik sitter i en pärm som bevis för flera år av melodifestivalnörderi.
Så igår var det ju dags. Jag vet inte om ni såg så för er som missade, här kommer lördagens melloflashcards.

1: Hela Malmöarena bränner flöjter och hatar Danmark lite. De tycker tydligen att fel låt vann förra året. Och ja, Danmark fick ju faktiskt bara vår tia. Sverige tyckte ju att den norska blondinen i en kondomtajt vit latexklänning skulle vunnit. Därför tycker nog jag att det ändå var tur att Danmark vann. Det är nämligen betydligt mer hälsosamt för Malmöpubliken att bränna träflöjter, klart besvärligare med latexklänningar.

2: bidrag 1. ?To the End?, YOHIO

Denna YOHIO, jag är fortfarande inte riktigt på det klara med vad han/hon/den är för något. Det känns som den försöker vara någon underlig korsning mellan After Dark, Ola Salo och Roger Pontare, lätt ogreppbart. Men jag saknar helt klart den bra låten och allt rosa från förra året. Skulle detta med nitar och allt svart vara lite mer häftigt? Nej, jag betvivlar att lite mörkare kajal och en nitjacka gör fäderna gladare om sonen kommer hem och säger: " pappa, jag vill vara som YOHIO."

3: bidrag 2. ?Aleo?, Mahan Moin

Detta bidrag finns alltid med, varje år. En intetsägande låt som framförs av en tjej som inte riktigt är tillräckligt bra för att få vara med egentligen. Det här är låten som alla glömmer bort, den som kommer nämnas sist när man talar om första deltävlingen. Sen har jag också lite svårt för ord som jag inte vet vad de betyder. Det blir liksom lite tomt. Aleo, kan för mig lika gärna vara Cloettas nya chokladkaka som namnet på IKEA's nya soffa. Så nej, vi glömmer detta!

4: bidrag 3. ?Bröder?, Linus Svenning

Här kom något oväntat! På scen står en tatuerad, piercad och skallig kille. Ja, tänk typen som skulle få många att utsökt tänka på Sverigedemokraterna. Denna kille har förlorat sin bror i en tragisk olycka och det är vad låten handlar om. Han mjölkar detta fullt ut genom bilder och texter på storskärm bakom. Jag tror inte att jag egentligen gillar det här men texten fastnar!

5: bidrag 4. ?Casanova?, Elisa Lindström

Här kom den, schlagern! Vi tänkte räkna klassiker som Elisa levererade. Och vilken jackpot! Hon stod på den belysta trappan, vind i håret, de bara och underligt glänsande benen var också på plats. Hon gjorde höftskjutet, tittade på sidan in i kameran och la vikten på ena höften i taget. Ja, 15 sekunder gav jag upp när jag insåg att Elisa gör allt som står i schlagerboken. Att dessutom lyckas inleda varje refräng med sex stycken woa woa woa ger bara bonuspoäng. Detta bidrag lämnade mig med känslan av att schlagerguden precis spytt över scenen. Känsliga tittare varnas!

6: bidrag 5. ?Bedroom?, Alvaro Estrella

Barnförbjudet! Tror jag i varje fall. Stackars Alvaro sjunger om hur han aldrig hinner till sovrummet utan fastnar i hallen, köket och på kaffebordet. Hmm, misstänker att han lider av samma syndrom som Magnus Uggla gjorde när han skrev 4 sekunder. I övrigt lämnade även detta bidrag mycket att önska för trots alla skriverier så hade Alvaro inte särskilt mycket gemensamt med varken Danny, Saade eller Anton Ewald...

7: bidrag 6. ?Songbird?, Ellen Benediktson

Nämen... Oj... En vacker låt som är framförd av en både skönsjungande och påklädd tjej... Högst ovanligt i dessa sammanhang. Mitt enda bekymmer här var om bidraget skulle uppfattas som lite tråkigt.

8: bidrag 7. ?Bygdens son?, Sylvester Schlegel

Trummisen från The ark. Där tog det slut med bra saker att säga om detta bidrag. Men det är kul med all konfetti som regnar i slutet också förstås.

9: bidrag 8. ?Survivor?, Helena Paparizou

Pampigt! Snygg klänning(om än för små trosor under), stark refräng och stiligt nummer. Jag blev nöjd tillslut. Om ni ska se ett bidrag från gårdagen så är det detta. Det säger inte mycket med tanke på konkurrensen men hittills är detta bästa bidraget!

10: programledarna gör en enkel med rolig grej när fel person hela tiden är bild och den som talar utanför. Smart! Allt måste inte vara överdrivet utan enkelt är ofta minst lika slående! Dagens varning är dock att ni måste utan omständigheter undvika webbansvarig Clara Henry(härdanefter kallad "kissitrosan"). Hon gjorde det mest pinsamma inhoppet i melodifestivalens historia. Ingen förstod skämten och INGEN absolut INGEN skrattade. Inte ens hennes kollegor verkade begripa vad hon gjorde där.

Överlag är jag riktigt besviken på första deltävlingen men det finns ju tre till som väl är!

Idag var vi på dopfest. Alla som döpts i området senaste året var bjudna. Det var ett fint initiativ och mässan leddes av Iris doppräst. Iris fick ett doplöv som vi ska hitta en passande plats för. Under mässan sjöng barnkören och samstämmigt jollrade Iris från kyrkbänken. Vi brukar ha sångstund här hemma om dagarna och då hjälper Iris mig genom att visa upp allehanda vokalljud. Denna talang ville hon även visa i kyrkan på hög volym!

En dagens såklart!

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Träning! Just nu är jag så duktig! Har redan minskat en storlek och kan ha plagg som inte passade innan graviditeten! Så HIGH FIVE för mig!!!! Och mina rosa kläder från dagens styrke- och cykelpass! Yey!

Jag har varken avlidit eller gått vilse i skogen. Inte heller har jag blivit påkörd av en traktor eller kidnappad av en ko.... Men vårt internet har krånglat därför har jag inte kunnat blogga. Men via mobilen då tänker ni? Ja, det hade varit smidigt om vi hade haft sändning men nu är vi inte bortskämda med sådan lyx här på landet. Så här följer en helt sanningsenlig och absolut inte tillspetsad redogörelse för de senaste dagarna!

I onsdags, helt utan förvarning fungerade bredbandet inte längre. Jag hade precis satt ny mat på spisen och börjat sy upp nya kläder i mina tidsfördrivsspel. Ja, det blir mycket "sittatid" när man ammar. Därför är mobilspel något jag ägnar pinsamt mycket tid åt just nu. Skulle min mat förstöras nu? Åh, nej! Jag erkänner att denna oro inte är särskilt välgrundad men just då bekymrade det mig verkligen.... Men nu var det bara att inse, inget bredband - inget spel. Har lite svårt att förstå att vi faktiskt bodde här ett helt år innan fibern installerades. Just nu känns det lika främmande som att människosläktet en gång i tiden har bott i grottor och lagat mat över levande eld...

Gustaf, han var på hockey med jobbet i onsdags så jag och Iris hade tjejdag. Riktig tur hade vi också för Emma tittade ut. Hon hade inte lika tur dock... Helt plötsligt knackade hon på dörren utan bil... Hur har hon kommit hit tänkte jag? Har Östgötatrafiken äntligen insett att det faktiskt bor folk här? Nej, bilen hade hon kört fast med. Så jag klädde på mig och Iris och sen gav de tre powerpuffpinglorna sig ut på uppdrag - skotta loss bilen. Både Emma och jag är förespråkare för systemet, kvinnor kan. Så vi tänkte inte under några omständigheter ringa Gustaf. Vi fick dock erkänna oss besegrade av snöhögen och tog oss en promenad bort till bondgården för att få hjälp. Så Emma fick en traktortur och sin bil framdragen. En händelserik dag helt klart!

På torsdagen var det dags att röntga Iris höfter för att tillslut säkerställa att allt är som det ska. Hon var så duktig! Hon varken skrek, kissade på britsen eller bet någon i näsan, jag är så stolt. Så nu är det bara att vänta på besked från ortopeden. Efter besöket var det pizzadejt med Emma. Iris gillade att vara på resturang, hon satt i egen stol, åt yoghurt och lekte. Jag fick äta upp och med båda händerna. Chocken var total!

Sen blev det fredagsfeeling! Jag älskar fredagar, när jag vet att vi har hela helgen framför oss. I helgen har vi inte små mycket planerat mer än att vi ska till kyrkan imorgon. Vi är bjudna på dopfest där, alla som döpts i området senaste året får komma. Vi är inga kyrkogående personer egentligen men det är ett fint initiativ och vi är så nöjda med dopet, det blir nog mysigt.

Jag för just nu tre krig. Har lite så kommit fram till att livet är en konstant krigsföring, man byter bara stridsfält. Statistiken i mina aktiva krig är inte i min favör tyvärr.
Jag har länge fört krig mot Viasat. Det här med OS. Jag tycker att det är lite tråkigt att man ska behöva låsa sig till höger och vänster för att få se OS. Därför har jag suttit här, lite butter och muttrat medan jag bugar inför SVT och TV4. Det är ju jättebra kanaler, säger jag(inte ett dugg bitter). Men.... Jag har syndat, jag förlorade kriget. För på onsdag kommer han - Viasatmannen. Med en parabol på ryggen, boxen i högsta hugg och ett bländande vitt leende kommer han. Och här står jag och vinkar vit flagg som en ledsen hund... Det är inte kul att förlora...
Andra kriget har jag inte förlorat, inte helt i varje fall. Här kan vi mer säga att jag står på knäna i sörjan och liksom kämpar för att resa mig igen. Jag är en kämpe som ligger i skyttegraven i väntan på att anfalla. Det är min hall som ont anande men absolut INTE oförtjänt kommer att bli attackerad. Vi har klinker i hallen med golvvärme. Sen bor vi på landet utan farstu. Det gör att mitt hallgolv är mer brunt än grått av lervälling och det finns mer grus innanför dörren än i gången utanför. Innan jag gömde mig i skyttegraven tvättade jag golvet hela tiden. Det är nämligen så att varje gång någon kommer in blir det helt smutsigt igen. Och jag vill inte bo med moppen i ena handen och dammsugarn i den andra. Jag funderar alltså just nu på en krigsstrategi. En plan har varit att klä in golvet med plast, lite kondomfunktion. Då skulle jag helt enkelt bara kunna skölja av plasten och sen klä in hallen på nytt. En annan tanke skulle kunna vara att helt enkelt sluta använda hallen och börja klättra igenom fönstret istället. Då skulle golvet vara jättefint!
Purékriget. Ni har hört om det, eller hur? Det är vida omtalat och den humanitära krisen är total. För att inte tala om: smutsen! Väggar/golv/möbler, ja, allt måste bytas ut. Min motståndare är hänsynslös, hon tar inga fångar. Nej, Iris den förskräcklige, hon är beslutsam, förbjud puréer! Här kämpar jag väl! Jag gör puréer i alla tänkbara smaker, serverar i färgglada skålar vid fasta tider. Men förgäves, min motståndare har all makt. Här hoppas jag dock på vinst tillslut, kanske om något år eller så?

En dagens!

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film?

Enkelt! Kalle och chokladfabriken! Det måste vara den mest underbara film som existerar på planeten - jag älskar den. Valet är självklart för varje gång jag ser filmen så tänker jag - jag vill vara med i den här filmen. Ja, sagt och gjort. Helst skulle jag inte ersätta någon utan få prova på lite allt möjligt. Tänk att inom loppet av 90 minuter få prova att bli; uppsugen i ett chokladrör, förvandlad till ett blåbär, kastad i ett sopnedkast, teleporteras, få en chokladfabrik, äga en chokladfabrik och sjunga små kryptiska och småelaka sånger om alla jag stöter på! Underbart!

Jag pratade precis med BVC som inte tyckte att jag skulle göra egen gröt utan istället amma så mycket som möjligt. Genom amningen får Iris precis vad hon behöver, det var mer osäkert med egen gröt. Så nu är jag otroligt tacksam över att amningen fungerar så bra. Vem kunde tro att hon var känslig för både mjölk och majs? Vi har nu fått remiss till allergi på US och det skulle gå fort sa BVC. Där kommer vi få hjälp av dietist så att Iris får i sig allt hon behöver.

Måste erkänna att mammahjärtat är tungt idag, tänker mycket på allt som Iris inte kommer kunna äta. Men det blir att göra så mycket som möjligt själva till henne så att hon inte går miste om något! <3

Man blir lite irriterad på sig själv när dottern vaknar gallskrikandes 00:38. Något som aldrig tidigare har hänt. Jag har nu gått hål i golvet, vankandes framochtillbaka med henne. På nåder accepterades senare sittande sängläge om jag läste bok efter bok. Nu är alltså både ben och ögon trötta. Iris var så spänd och visade samma beteende som vid det jobbiga magontet som blir när jag äter majs. Gustaf och jag kliade oss i huvudet och sen tändes glödlampan. Pling! Det är majs i mjölkfri gröt. Attans! Så irriterad blir jag på migsjälv att jag inte läste innan vi gav henne? Det enda vi skummade igenom var att den absolut inte fick innehålla mjölk. Ingen föräldrabonus i poängligan för oss inatt.
Livsmedelsverket rekomenderar köpt gröt då den är förärad med både järn och mineraler. Det ska tydligen vara svårt att lyckas med det själv. Nu verkar jag ju inte ha så mycket val då Iris inte fixar någon av de grötar som finns på marknaden. Finns det någon skicklig järn- och miniralguru därute som kan hjälpa mig?
Det blir i varje fall ett samtal till BVC imorgonbitti. Yey! Sov gott nu, ni majsbefriade varelser.

BVC... Jag tycker att det påminner lite om decemberkänsla när BVC-besöken närmar sig. Inför jul när alla är sådär extra snälla för att inte tomten ska behålla de där strumporna. Precis så känns det inför dessa besök. Fast nu är det BVC-tanten man ska visa vilken bra förälder man är. Så igår badade Iris extra länge, vi tvättade bort överproduktionen öronvax, gamla purérester och navelludd. Sen filade vi naglarna och oljade in hela kroppen. Så blev hon sådär BVC-ren. Och det är cirka dubbelt så ren som någon egentligen behöver vara. Sen fick Iris visserligen för sig att spotta mer puré, bajsa och riva sig tvärs över ansiktet innan vi kom dit men jag höll tummarna för att BVC-tanten bara skulle se det rena och inoljade barnet... Och givetvis den omåttligt kompetenta föräldern.
Problemet med BVC, precis som med jul, är att det vips är över. Och sen står jag där med ett väldigt rent och välklätt barn och tänker, är det klart nu? Jag fick ju inte ens en klapp på axeln för Iris perfekt filade naglar och snygga frisyr. Såg inte BVC-tanten den väl genomtänkta outfiten och hur Iris öron liksom lyste lite sådär extra rent idag?

Iris skötte sig i varje fall fint på besöket. Hon charmade och visade sina motoriska färdigheter. Flyttade saker mellan händerna när hon satt helt själv på skötbordet. BVC-tanten utbrast: åh, vad du är duktig!
Och den berömssuktandes mamman slickar i sig utan en tanke på att det nog var barnet BVC-tanten hade talat till. Sen var det dags att se hur stor hon blivit. Iris väger nu 7550 gram och är 68,5 cm lång. Sen blev det lite prat om allergier. BVC-tanten och läkarn var rörande överens om att Iris nog är allergisk mot mjölkprotein med tanke på hennes reaktion mot gröt. Detta skulle testas genom att pröva mjölkfri variant av gröt. Så väl hemma skickades sms till Gustaf för att köpa gröt på vägen hem och denna reagerade hon inte på. Så nu blir det till att ringa BVC och få remiss till US. Stackars Grodan. Det känns tråkigt om hon är allergisk för det är så mycket hon inte kan äta. Det blir också en riktig utmaning för mig och Gustaf att lyckas ge henne allt hon behöver ändå. Men vi får lära oss.

Gustafs föräldrar är så väldigt snälla. De ställer upp och kör, hjälper mig och Iris. Det är mysigt när de är här. Så imorse bakade jag paj innan de hämtade mig som vi kalasade på efter BVC-besöket. Smaskens!


Dagens!...

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Jag fyndar jämt numera känns det som! Mest grejer till Iris. Vi har inte betalat fullpris för mer än ett paket blöjor sedan Iris kom och kläder fyndas till höger och vänster. Jag är svag för barnkläder med fina detaljer och här ser ni några av mina favoritfynd!

Underbar pyjamas från Lipfish till min lilla Groda!

Finaste strumporna och strumpbyxorna från Lundmyr! Älskar deras fina detaljer. Allt är gulligt och genomtänkt!

Även NoaNoa kan dethär med strumpbyxor!

Meandi kan dethär med velour. Kjolen på bilderna från idag och denna byxdress är underbara! Hur härligt är det inte med hjärtan i rumpan?


Ser att jag glömde lägga i bilden på dagens paj så den kommer här nere istället! Trevlig kväll nu! :)