Som ett trollslag har dagarna förändrats. Från att Iris har varit nöjd med att sitta i famnen och tugga på saker har hon börjat vara mer kontaktsökande. Numera ska hon och jag leka tillsammans på golvet, hela tiden. Jag ska hålla i alla saker hon tuggat på. Hennes nya favoritsak är träklossar så i helgen blir det till att besöka IKEA och deras leksaksavdelning för lite träshopping. Det är så mysigt att leka tillsamman. Underbar tid just nu.

Ännu mer härligt är att Gustaf och jag nu får några timmar tillsammans varje kväll. Vi behöver inte stjäla minuter längre. Eller ja, inte varje kväll. De kvällar som det inte är hockey, de är våra. Hockeykvällar får jag verkligen känna att min kvinnlighet inte kan mäta mig med pucken och jagandes muskelberg.

Igår fick jag för mig att vara lite mysig med sambon. Klädde mig lite snyggt, satte upp håret och klättrade upp nära i soffan. Problemet var att ju närmre jag kom desto längre åt sidan lutade sig sambon. Man måste tydligen både se och höra TV'n när det är hockey på. Och då är en snygg och myssugen flickvän bara i vägen. Då spelar det liksom ingen roll hur snygga bröst jag har för de skymmer sikten. Då spelar ingen roll att mina kläder inte är kräkfläckiga för det står inte LHC på dem. Ja, det är bra att veta vad man är värd. Tur att det inte är hockey alla dagar i veckan. Ikväll är det hockeyfritt och om jag inte somnar tänker jag nog klä på mig något snyggt och kräkfritt ikväll också!


Dagens Iris

Body Kappahl
Klänning från Mumin
Byxa från Mumin
Strumpor från H&M

Jag läser en hel del bloggar och ibland träffar inlägg helt rätt. Igår läste jag följande inlägg om varför man inte kan vara mer öppen i sin blogg. Jag har tänkt ett tag på vad jag kan och inte kan skriva. Dels för att inte vara för utlämnande men samtidigt för att inte lämna ut andra människor i mitt liv. Men nu när jag faktiskt fått en hel del läsare vill jag verkligen vara rak och ärlig i mina inlägg. För av alla delar i mitt liv kanske någon av er känner igen sig i något. Då kanske vi kan stötta och hjälpa varandra. Läs först detta inlägg!

http://adolfssoncecilia.blogg.se/category/allmant.html

Livet i Ingenstans är stundvis kaos och jag har delat med mig av väl valda delar här i bloggen. Livet i mitt huvud är nästan konstant kaos och där har jag knappt delat med mig av något alls. Men den här bloggen ska ju fungera som min ventil. Där jag kan skriva av mig det jag faktiskt går runt och tänker på, ingen censur borde väl gälla då? Så här följer ett utlämnande av vad som cirkulerar i mitt huvud. Ett av mig försök till ärlighet. Detta är både för min egen skull och för att ni ska känna hela mig. I dessa erkännande finns inga rosa och mjuka kanter. Inga förskönanden eller påståenden om att allt i mitt liv är toppen.

1)
När Gustaf och jag träffades drev han eget företag. Det lät bra då, med flexibelt schema o.s.v Men det fungerade inte. Vi jobbade båda från tidig morgon till sen kväll alla dagar i veckan, utan att ta ut någon lön. Vi bokstavligen gick på knä av trötthet och vi fick inget att fungera. Detta pågick i över ett år och har givetvis påverkat privatekonomin. Vi vet hur det är att slita så själen blöder men att få inget tillbaka. Vi vet hur det känns att ha kronofogden flåsande i nacken. Hur det känns att vända och vrida på varje liten krona.
Nu har Gustaf en anställning och vi har börjat vända blad. Men detta kommer ändå hänga med oss länge. Och jag tänker mycket på hur det kommer påverka vårt liv, alla de saker vi inte kommer kunna göra. Pengarna kommer inte finnas för att resa, unna oss saker, gifta oss. Allt det där som man drömt om.

2)
Gustaf har ett barn från ett tidigare förhållande. Jag har inte skrivit om honom med respekt för hans mamma. Jag skulle inte vilja att någon annan än jag själv skrev om Iris. Jag vill avgöra vad som lämnas ut om mitt barn och vill därför ge samma rättigheter till henne.
Det är inte soligt att vara en pusselfamilj. Det är snarare en konstant utmaning. Och givetvis är inget förälderns fel utan snarare bonusföräldern. Jag känner ofta att jag står med ena foten i Snövit. Vi får det knappt att fungera. Gustaf och jag är ofta i luven på varandra dessa dagar och kommunikationen är obefintlig. Vi är eniga i hur vi ska uppfostra Iris men Gustafs barn ska helst leva utan regler. Det ska vara kul att vara hos pappa. Jag förstår Gustaf men blir samtidigt så frustrerad. Detta tar mycket energi och skapar sprickor mellan Gustaf och mig.

3)
Jag har tappat kontakten med en stor del av min familj. Det är otroligt tungt att bära och jag har få att prata med. Jag tycker mest att det är synd för Iris. Jag kan inte förstå hur någon vill missa att vara en del av hennes liv. Hon är det mest fantastiska på den här planeten. Därför sårar det djupt att både hon och jag är människor som de kan avvara. Vi är några som de klarar sig utan.

4)
Jag lever med Ehler Danlos-syndrom. Tror inte att jag nämnt detta tidigare. Jag funderar mycket på detta just nu då det är ärftligt. Jag är otroligt orolig över att Iris ska drabbas. Det skulle kännas som om det var mitt fel. Jag är ganska säker på att jag skulle klandra migsjälv något oerhört.

Usch, detta var tungt att skriva. Jag vill verkligen lyfta vad Cecilia skrev om i sitt inlägg. Det är otroligt viktigt! Vi lever offentliga liv, vi väljer att dela med oss av nästan allt. Det är inte idag ens konstigt att vi bloggar och instagrammar från förlossningsrummet. Vi släpper in människor i våra liv - därför måste vi vara ärliga. Följ mitt exempel! Inspireras till att vara mer ärlig och öppen, det kan hjälpa både oss själva men även andra.


Dagens Iris

Jag har fått lite frågor kring Iris garderob. Om det är så att det bara finns flickiga och rosa kläder i den. Svar: Ja, nästan! Men det finns lite mer könsneutrala kläder också, tänkte låta dagens visa en mer neutral outfit! Se, jag kan! :)

Body från H&M
Byxa från Ellos
Strumpor från Lundmyr

Jag svarar gärna på era frågor så vad ni än undrar, skicka hit bara! :):)

Usch, haft en dålig helg så jag har inte haft någon som helst lust att blogga. Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Att leva i en relation kan vara lika tröttande som berikande. Jag har turen att ha en väldigt fin sambo och vi är sällan oense. Därför tar det så mycket energi de få gånger man väl går i klinch. Men jag ska blogga ikapp med allt från födelsedagsfirande till melloflashcards.

Fredagskvällen var vi på kalas hos Emma. Mysigt, jag la upp en bild på Iris outfit men skrev inte varifrån. Klänning och hårband är från H&M och strumpbyxorna från Kappahl.
I lördags träffade Iris och jag Heléne och Hilma. Mysigt med promenad och bebisprat. Jag fick även bygelskyddet till Iris vagn. Heléne syr fina mössor, kolla in Bästismössa på Facebook. Så nu har Iris världens finaste bygelskydd som redan är både lekt med och smakat på. Mycket poppis! Otroligt välsytt och sååå fint.

Och sen var det då dags för melodifestivalen, igen. Sista deltävlingen, det var nu det skulle hända. Allt skulle vända!

1: Inledning...

Usch, lika tråkigt som innan... Snark Snark Snark. Vad pysslar manusförfattaren med egentligen? Nej, bara besviken! Varje vecka sitter jag och smådör under programmets första sju minuter. Sammanlagt kommer alltså melodifestivalen att ha snott 35 minuter av mitt liv till ingen nytta alls. Vilket slöseri....


2: bidrag 1. Blame It On The Disco, Alcazar

Man kan säga vad man vill om Alcazar. Det är så glittrigt att man får ont i ögonen. Så medryckande att man får nackont. Och så flörtigt att man mår illa. Men de är så proffsiga! Jag hoppas att deras discokula får åka till Danmark i vår!

3: bidrag 2. Fight Me If You Dare, I.D.A

Jaha...

4: bidrag 3. Hollow, Janet Leon

När en tjej som knappt kan sjunga ger sig på riktigt höga toner..
------> Huvudvärk.


5: bidrag 4. Raise Your Hands, Ammotrack
Killen i bur och tvångströja räckte inte som tufft bidrag iår utan ett rockband behövdes också. Ja, då var den kvoten fylld.

6: bidrag 5. Hela natten, Josef Johansson

Jag vet inte vad som är fel i mig men jag blev underligt berörd av den här låten. Med tanke på slutplaceringen höll inte övriga Sverige med men jag fylldes av en underbar känsla. Satt och mös och bara njöt. Finns det någon som känner som jag? Ja, förutom Josef själv då...

7: bidrag 6. Ta mig, Linda Bengtzing

Jag har varit pinsamt förtjust i hennes tidigare mellolåtar men nu blev det platt fall. Hon borde stannat hemma och sniffat bebis istället tycker jag!

Bidrag 8: 7. En himmelsk sång, Ellinore Holmer

Så fint att en tjej med Asperger vågar ställa upp i melodifestivalen. Starkt av henne. Inte det starkaste bidraget dock...

9: bidrag 8. Natural, Anton Ewald

Dans - check
Sång - check
Snyggt nummer - check

Ändå är jag helt oberörd. Bättre lycka i finalen Anton!

10: mellanakt

Vad gör Thomas Ledin där!? Har SVT fått slut på skämt? Att gå från Sean Banan till människor i guldiga sparkdräkter och sen till Ledin? Är han också ett skämt? Eller vad? Nej, jag begriper inte riktigt vad ni är ute efter SVT....

Nu har ju lyssnat till samtliga 32 bidrag och jag säger suck. Låt Alcazar vinna så blir allt bra sen. Behöver vi ens hålla finalen? Eller ja, Sean Banan har kanske någon ny dockteater som jag vill titta på. För låtarna är jag synnerligen ointresserad av.

Trösten som behövdes efter en mycket fattig melodifestival var den underbara måltid som Gustaf skämde bort mig med. Han gjorde egna pommes som han friterade och till det fläskytterfilé och bearnaisesås. Och ett glas rött såklart. Smasken!

Igår gjorde jag köttfärssåspuré till Iris som blev lunch idag. Hon tyckte om det! Jippi! Jag är en synnerligen stolt mamma just nu. För min dotter - hon kan faktiskt gapa!

Blir många Iris nu ;)!

Lördagens Iris

Body från H&M
Klänning från H&M
Byxa från Newbie
Strumpor från Lundmyr

Söndagens Iris

Body från H&M
Klänning från Pippi
Byxa från Newbie
Strumpor från H&M

Dagens Iris

Tröja från Noppies
Linnebody från H&M
Byxa från Noppies
Strumpor från Lundmyr

Nyss hände något väldigt oväntat. Jag har ända sedan Iris kom varit fast beslutsam om att ett barn är det ultimata. Det finns inte tillstymmelse till längtan efter fler barn hos mig. Vår lilla trio är perfekt! Iris får all tid hon behöver och samtidigt har Gustaf och jag tid för varandra.

Men så idag bestämde jag mig för att gå igenom Iris sommakläder(storlek 50-56). Hon hade så fina set med klänningar, trosor och hårband. Sanslöst mycket kläder. Lägger ut en bild på några set sedan sommarn! Problemet jag fått tampas med nu är att lukten sitter kvar. Iris-bebislukten. Den mest otroligt goda och mysiga doft<3. Den som får mitt hjärta att smälta. Så nu har jag inte sorterat i spara/sälja utan istället suttit och sniffat bebisplagg, i pinsamt lång tid. Seriös bebisabstinens, känns som att jag just denna sekund skulle kunna styra upp tiotalet bebisar bara de doftar precis såhär! Vad är detta för drog som kan få den mest bestämda tjej att bli såhär knäpp? Jag sätter mitt hopp till att jag kan stuva tillbaka bebisplaggen längst bak i garderoben och snart glömma alltihop!

Det här med att multitaska är något som småbarnsföräldrar är rysligt duktiga på. Det är en funktion som liksom växer fram efter förlossning. Sannerligen är det en underlig känsla att gå från att under graviditeten inte kunna knyta sina egna skor till att efteråt kunna göra fem/sex saker samtidigt. Som nybliven mamma blir man även sömngångare. Jag kan numera vara högfungerade i sömnen och under graviditeten kunde jag knappt sova i sömnen.....

Det är mysigt att vara gravid, man lullar runt i sin drömvärld och klappar sigsjälv om magen. 'Undra hur bebisen kommer se ut' klapp klapp 'Undra om det är en pojk eller flicka' klapp klapp ' Är inte Iris ett vackert namn ändå?' klapp klapp.....
En meteorit skulle kunna slå ner obemärkt, inget kan väcka den gravida ur sitt drömmande. För som gravid är man inte vidare högfungerade. Man kan omöjligt fokusera på något annat än just bebisen. Jag försökte plugga som gravid. Jo, visst! På tentorna satt jag där och tänkte på 'vilket blöjmärke vi skulle satsa på'.'Vilken body i ministorlek som bebisen skulle ha som första plagg.' Att jag kom fram till att Pampers var vår typ av blöja gav mig inga bonuspoäng på tentan... Tyvärr... Sen det här med rörligheten. Som gravid känner man sig som en otroligt otymplig människa. Att sambon dessutom blir ansvarig för om huruvida jag lämnar huset med eller utan skor är bara pinsamt... Avståndet till fötterna har nämligen aldrig känts så långt som när man är just höggravid. Det kunde lika gärna vara flera mil...

Den 18/7 gick jag alltså från att vara virrig, drömmande och osmidig till att bli högfungerade och multitaskande.
Den första förändringen var att jag inte längre tycktes behöva någon sömn. Och under mina få sömntimmar är mammaplikten fortfarande under kontroll. Jag ammar i sömnen samtidigt som jag byter blöja och masserar värkande bebismage. En och annan smäll på snarkade sambo lyckas jag också klämma in emellanåt.
Sen funkar det så för en småbarnsförälder att det som tidigare krävde två händer gör man numera med en och det som tidigare krävde en hand använder man kroppen och munnen till. Jag minns inte när jag senast öppnade en dörr med hjälp av händerna. Armbågen och rumpan är nya dörrkittet då jag alltsom oftast har en bebis på ena armen och alltför många saker ockuperar den andra.
Att träna hemma ingår också i mitt multitaskingschema. När jag ligger i plankan sitter Iris vänd mot mig på golvet och leker. Hon älskar att ha mamma till sällskap och visar stolt upp sina saker. Så att träna och samtidigt roa bebis funkar fint!
Sen kan man ja fuska också... Bärselen - småbarnsförälderns bästa vän. Med Iris hängande på magen fixar jag ju både matlagning, städning och tvätt utan svårigheter. Inte direkt någon utmaning dock så ganska trist faktiskt. För det ger en liten kick när man lyckas med något man trodde var omöjligt. Jag studerade aporna nära och såg hur de använde fötterna som extra händer. Därför har jag nu utvecklat mina chimpanskunskaper och plockar endast upp saker med hjälp av tårna.

Dagens Iris

Tunika från Bonprix
Leggings från Bonprix
Strumpor från Cubus
...linnebody såklart! ;)

Åjo! Visst blev det lite allahjärtansfeeling i Ingenstans också. Iris och jag ägnade eftermiddagen åt att göra om huset till en resturang. Så när sambon kom hem var det både skylt och meny framme. Sen åt vi mysig tvårätters och hade en fin kväll. Tillslut fick alltså jag två underbara allahjärtansdejter. Vilken tur, eller hur! Sambon hade med en så fin present hem. En varm elfilt som jag önskat mig. Så det finns bra allahjärtanspresenter som inte är ätbara! ;) Han hade ordnat en räkmacka till lördagsfrukosten också, myyyys<3!

Iris har börjat att få ett riktigt revirtänkande. Hon tror att hon äger mig och Gustaf. Det är verkligen så att Iris är prinsessa i Ingenstans och vi är hennes undersåtar som hon styr och ställer med. Vi har en synnerligen bestämd dotter. Och för att dottern ska vara nöjd ska både Gustaf och jag vara i närheten men absolut inte pilla på varandra, bara på henne. Om Gustaf får för sig(något så dumt som) att pussa på mig, då börjar Iris låta och röra på huvudet tills att hon också fått minst en puss. Och om Gustaf får för sig att hålla om mig. Då ålar Iris över mig i krigsposition och fräser aggressivt mot sin pappa. Just nu är det bara otäcka rovdjursljud men med ord skulle det nog låta ungefär såhär: Pilla inte på min mamma! Helst får vi inte heller lämna rummet, jag tror att Grodan tycker att vår lilla trio ska sitta och mysa tillsammans dagarna i ända. Givetvis med henne i mitten. Vår lilla mystomte! <3

Det blir mycket sport just nu och vissa stunder är man mer engagerad än andra. Idag var ett sådant tillfälle. Både Gustaf och jag hoppade jämfota framför TV'n och skrek som galningar hela Kallas avslutande sträcka i stafetten. Jag sa mindre vackra saker om Anna Haag som jag numer ångrar. Jag var bara lite orolig över att Kalla inte skulle få sitt guld så som Haag släpade sig runt på tredje-sträckan. Alla pratar så fint om hur duktiga det svenska vallateamet är. Därför blir jag lite bekymrad över vad de hade kletat under Haags skidor? Superlim, sirap eller hade de satt dit dubbar? Övriga svenskor flög ju fram men Haag, hon stod nästan stilla. Kanske har Haag varit dum mot någon av vallarna, mitt tips är då att be denne vallare om ursäkt snarast. Aja, Kalla kunde med sin otroliga förmåga köra hem guldet! Helt otroligt! Vi blev inspirerade och tänkte att Ingenstans också kunde åtnjuta lite guldregn. Ungefär lika spännande som stafetten blev ... Lika ickespännande blev vårt triss-skrap....

Dagens Iris!

Nu har Grodan vuxit i sista omgången presenter som hon fick vid födseln. Det går så fort. Bara 74 i garderoben nu.

Body från Lindex
Byxor från Lindex
Klänning från Lindex
Strumpor från H&M

Idag är det då Alla hjärtans dag. Dagen då man ska älska varandra lite extra... Dagen då man ska uppvakta varandra lite extra... Dagen som ofta innebär mer press än glädje, tyvärr.. För att få en lyckad dag kommer jag med lite tips om hur jag har gjort för att skapa en mysig och rosa stämning.

Det viktigaste är att ha en pålitlig allahjärtansdejt. Detta då du absolut inte vill riskera att behöva svara "ingenting" och "ingen" på frågor om 14/2. För att hitta den perfekta dejten bör du påbörja ditt allahjärtansragg i god tid. Så sikta i bästa fall på att få din perfekta allahjärtansdag om sådär två år, som tidigast. Jag började mitt sökande hösten 2012 vilket resulterade i en perfekt dejt till årets kärleksdag.

Det är också viktigt att din allahjärtansdejt har vett att klä sig och föra sig för dagen. Här gjorde jag en stor miss när jag ragga 2012. Min dejt är betydligt finare än vad jag är. Därför är det tur att vi inte ska lämna huset för jag hade inte fått någon uppmärksamhet över huvud taget. För ja, det är en tävling. När jag sådär i bästa fall överger mysdressen vid ett tillfälle i veckan - då ska jag minsann vara snyggast när det gäller. Idag har jag dagen till ära BH utan amningsfunktion och snygga med lätt obekväma kläder. Och trots detta är dejten finare? Mycket möjligt att jag firar nederlaget med ett spendera kvällen iförd min röda morgonrock!
Att föra sig är inte heller dejtens starkaste sida, därav undviker vi en romantisk middag på resturang. Levande ljus och stärkta dukar får ge vika för en mysig kväll i Ingenstans. Därför kanske morgonrocken gör sig i vår allahjärtansplan? Det gör ju inget om dejten slafsar mat på den kontra att dejten fläckar ner min snyggoutfit. Och med tanke på dejtens bordsskick är förekomsten av fläckar snarare en regel än ett undantag. Så tipset är att innan du bokar din dejt kolla då noga snyggnivå och bordsskick för att undvika missöden på kärleksdagen. För då, när det gäller, då måste allt bli perfekt!

Nästa utmaning är att din dejt även ska vara mysig. Allahjärtansdag har en tydlig mysprägel nämligen. Du ska i stort sett gå runt och känna dig konstant varmt kramad under kärleksdygnet. Dessutom vill du ju inte riskera att behöva hålla dig själv i handen när biomörkret blir otäckt. Eller att ditt välplacerade läppglans är lika perfekt när kvällen är över. Detta vore ett nederlag, en allahjärtanskatastrof i stora proportioner. På mysfronten fick jag jackpot! Min dejt älskar att pussas, kramas och gosa. Jag kommer inte få många stunder över till att vara omysig idag. Och händerna får jag inte ha för migsjälv heller. De ska klappa, hålla och mysa med dejten. Det är viktigt!

På presentfronten säger jag - ha inga förväntningar. På mysdagen får man inga praktiska saker. Utan all den där kuriosan som man absolut inte behöver. Hur många vuxna behöver egentligen nallebjörnar? Eller mjuka velourkuddar med gulliga meddelanden på. Och dessa rosor, ja, det kan du nästan förvänta dig. En överprisros som du nu ska sköta. Du får absolut inte ta död på din kärleksgåva! Tipset är att inte träffa dejten de närmaste dagarna efter 14/2. Låt det gå blomstersäkert med dagar. Alltså tillräckligt många för att även en blomsterkunnig hade behövt ta farväl av sina rosor. Godis är också en mysgåva - betydligt mer poppis om ni frågar mig. Tipset är att hålla tummarna för att er allahjärtansdejt har koll på att godis är det bästa att överraska med.

Jag hoppas att ni är förberedda, att ni har den perfekta planen framför er och att ni får en helmysig alla hjärtans dag, kära läsare! <3

Här har vi min allahjärtansdejt i sin fina outfit. För vad vore en alla hjärtans dag utan ett gigantiskt velourhjärta i rumpan? Jag bara undrar. Lägger in en bild på dagens frisyr också. Min dejt är nämligen en snygg blondin som börjar få en hel del hår nu!

Hårband från H&M
Body från Kappahl
Velourdress från Meandi
Strumpor från Polarn och Pyret

Just nu känns det som att jag lever i min egen version av Hans och Greta. Människor runt mig har liksom försvunnit bakom träd och kullar. De verkar inte vilja titta fram ens när jag ropar. Det är lite som att ha en hel hög med onda styvmödrar och i sagorna har de tillräckliga problem med bara en. Jag har liksom blivit bortglömd i skogen utan att någon riktigt märkte det. Hans och Gretas pappa jobbade och slet men han kunde inte ta hand om dem. Och jag är ganska säker på att han var ledsen när han lämnade dem i skogen. Han visste i varje fall vad han hade gjort.

Jag hade inga sånadär fina vita stenar som Hans därför har jag svårt att ta mig härifrån. Nog snarare så att även jag strödde ut brödsmulor utan att tänka på fåglarna. Sen är det ju det, att även om jag hittar vägen ut ur skogen måste jag ju veta vart jag ska gå. Hans och Greta gick helfel och hamnade i skogen en gång till. Så det är kanske bättre att stanna här. Det känns jobbigt att riskera att bli bortglömd fler gånger än en. Det är ensamt mitt ute i skogen. Och jag har ingen Greta att hålla i handen. Nu går jag nästan och hoppas på att häxan ska komma och hitta mig. För trots att jag har letat har jag inte funnit något smaskigt pepparkakshus någonstans. Och det spelar liksom ingen roll att hon sätter mig i en bur för att jag ska bli tjock och fet. För det är nästan lite härligt att tänka att det någonstans här i närheten finns någon som vill äta upp mig. Framförallt att någon kommer ihåg att varje dag klämma mig lite på fingrarna. Fint att någon bryr sig om ens välbefinnande. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska sticka fram ett ben istället för fingret så som Hans gjorde. Han var intelligent den pojken. Men jag längtar liksom efter att någon vill hålla mig i handen, även om det är en kannibalhäxa.

Det är allt bra tur att jag har världens finaste Iris som lyfter mig ur mina grubblerier. För oavsett hur ensam jag kan känna mig blir jag världens lyckligaste när hon skrattar. Jag har världens mest underbara lilla tös, mitt eget lyckopiller. Så sagorna kan slänga sig i väggen. För jag behöver inga stenar, brödsmulor eller Gretor att hålla i handen. Iris hugger ner skogen så att jag hittar hem, hem till min fina tjej.

Den sista dagens! Får se om jag hittar någon annan utmaning, ni har kanske något tips?

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet?

Jag älskar att baka.. Så det har bott mängder av olika sorters fika i min ugn. Jag gillar cheescake i alla former, småkakor, bullar och muffins! Det bästa är att variera sig men om jag är tvungen att bara äta en sorts fika så blir det nog paj med knäcktäcke. En bit ljummen paj med kall vaniljsås till är oslagbart! :)



Dagens Iris!

Tunika med ängel från Meandi
Linnebody från H&M
Jeans med rosett från H&M
Strumpor med Hello Kitty från H&M

Iris ålar för fullt nu och då blir det ibland tokigt. Det roligaste just nu är nämligen att backa in under saker. Därför har vi filtar längst med möblerna men jag hade glömt spjälsängen. Och då fastnar det en bebis där <3. En mysig Iris-fälla!