Att leva i ett förhållande är spännande. Att leva tillsammans med Gustaf är ännu mer spännande. Han upphör aldrig att förvåna.

Jag är pollenallergiker, väldigt känslig sådan. Därför sa jag till Gustaf att vi inte kunde ta in några kvistar till ris. Jag blir så snorig och irriterad i ögonen då. Gustaf stod framför mig, nickade, hummade. När vi har ögonkontakt och han ger mig att jakande svar så tror jag att budskapet gått fram. Det var fel av mig att göra detta antagande.

Jag har under några dagar haft allergisymptom. Mina ögon har kliat/runnit och jag har varit snorig. Igårkväll blev det ännu värre och mina ögon lekte skyfall. Jag låg i soffan och sa till sambon att jag inte kunde begripa varför. Det kändes som att någon gömt pollen eller pälsdjur här inne.

Först ser sambon fundersam ut och sen ser jag hur den gigantiska glödlampan som svävar över hans huvud tänds. "Det kan vara mitt fel". Sambon ser lite skamsen ut och berättar att han tagit in en kvist. Jag frågar varför och får till svar "att det är så fint när de slår ut och att han blir lite förälskad". Hur kan man vara irriterad på en sån fining? Grenen flög ut med knopparna före och allt är frid och fröjd i Ingenstans igen.


Dagens Iris

Hårrosett Iris
Tröja från Noppies
Linnebody från H&M
Jeans från H&M
Strumpor från H&M

Ibland blir jag rädd för mina egna tankar. Då stannar jag liksom upp och ryser lite.. Sen fortsätter lustigt nog livet som vanligt. Ibland blir jag rädd för att tanken är så ofattbart korkad. Som när jag trodde att det bodde dvärgar i bankomaterna. Att de stod därinne på en pall och räckte ut pengar dagen i ända. Detta trodde jag upp i mellanstadieålder. Det som tillslut fick mig att inse att teorin var fel var insikten om att det inte finns lika många dvärgar som bankomater. Hmm..

Men ibland är tanken bara läskig. Vi åt tacos igår och jag tänkte vräka i mig resterna till lunch. Jag tog fram burken med crème fraîche och tänkte inte så mycket på att locket snarare låg än satt på. Sen var jag lite tapphänt/slarvig/långtbortaitanken, detta resulterade i att burken låg på golvet, locket for av och splash! Vit gegga överallt. Den otäcka tanken som då for igenom mitt huvud var att jag aldrig ska mörda någon hemma hos mig. Det skulle med största sannoliket(om möjligt) vara ännu mer kladdigt än den vita kladdkatastrofen jag nu fick ta tag i. Denna tanken måste innebära det finnas en morbid del av mig som mycket väl kan tänka mig att begå ett mord, ja, sålänge det sker någon annanstans. Detta är ingen vidare trevlig tanke. Jag brukar anse mig vara en ganska snäll och trevlig person.. Ja, ni vet, en sån som inte hunnit ta livet av någon innan eftermiddagskaffet. Men jag antar att jag hade rätt om migsjälv när det kommer till att jag inte gillar att kladda, för annars skulle jag lika gärna kunnat städa upp efter liket hemma också.

Iris gillar verkligen klossvagnen. Hon tror att hon fått en ny och rolig grej. Kanske är något att börja med. Måla om leksakerna en gång i månaden, då blir allt nytt och spännande igen... Och sådär lagom kladdigt!

Som småbarnsförälder möts jag av utmaningar som jag inte riktigt hanterat tidigare. Eller ja, när jag själv var liten då, men då var det ju inte heller mitt problem. Vissa problem har en enkel lösning, de kirrar jag på stört. Som problemet med "den andra skålen". Iris har insett att det vid maten finns godare saker i skål nummer två. Smart som hon är min dotter, tycker hon att vi ska skippa skål nummer ett. Varför äta mat innan efterrätten? Jag får ju plats med mer efterrätt om jag skippar maten först? Iris sitter därför bara och tittar, pekar och ropar på skål nummer två medans jag desperat försöker stoppa in skedar från skål nummer ett mellan hoppressade läppar. Detta problem har ju en enkel lösning, lämna skål nummer två i kylen tills dess att skål nummer ett är tom. Mammapoäng! Iris/mamma 0/1

Problem nummer två är vita kläder. Hjälp, min dotter äter bara mat om det är rysligt mycket tomat i. Det är nästan fånigt och jag är livrädd för att hon ska bli allergisk mot tomat, blir hon det så svälter hon. Problemet med tomat är att det är omöjligt att få bort från kläder. Jag hade ett matsalsbord en gång men nu ser jag bara fläckiga kläder som ligger och myser med litervis av tabortmedel inför tvättmaskinen. Köp inte vita kläder då, säger ni. Detta är lättare sagt än gjort. I stort sätt alla flickkläder har vita/ljusa detaljer. Min dotter är av den kladdiga sorten. Suck! Iris/mamma 1/1

Nästa problem är fickan på haklappen. Jag inser varför den finns där, den samlar ju upp mat. Men maten stannar ju inte i fickan. Dotterns klåfingriga händer älskar att pilla med resterna som ligger där. Ibland stoppas de i munnen, ibland ska mamma smaka, golvet får ofta smaka men oftast av allt kletas resterna ut över kläderna. Mer fläckar, mer kläder på bordet, mer tvättande. Varför kan inte någon uppfinna ett antipillskydd på haklappar? Lite samma princip som på insektsfällor, de kommer in men inte ut. Mohaha.. Ja, inte dotterns klåfingriga händer då, utan resterna... Innan denna funktion finns måste jag nämligen erkänna mig besegrad och ge dottern en vinstgivande poäng. Attans! Iris/mamma 2/1

Jag har funderat lite på en sak.. Något som bekommer mig i vardagen. Något som kan göra mig irriterad. Det kan vara så att detta fenomen är Ingenstansrelaterat och då mottager jag gärna tips om hur ni gör hemma. Är det så att ni istället känner igen er? Ja, vi kan väl koka tillsammans då.

Hemma hos oss har vi olika ansvarsområden. Jag säger verkligen inte att sambon inte gör något! Nej, han lagar maten och det är han rysligt duktig på. Bortskämd med otroligt god mat är jag! När det kommer till städ/tvätt/bebis/planering/bakning så faller lotten på mig. Problemet, ja, kokpunkten, är inte VAD vi gör utan HUR vi gör det. När sambon lagar mat är han själv ute i köket och sätter på någon gammal rocklåt i mobilen och myser runt bland sina grytor. Detta ser för mig till det närmsta himmelskt ut. När jag bakar har jag en bebis hängande i sele med väldigt klåfingriga händer samtidigt som jag dammsuger och skriver inköpslista. Om något är slut måste det ju skrivas upp. Sambon säger bara spontant, "kryddpepparn tog visst slut" och sen på något magiskt vis står det på listan när det är dags att handla. Underligt!

När jag tvättar har jag en bebis hängande i bröstet samtidigt som jag kör min version av tvättlimbo då sambon alltid gömmer smutstvätten i golvnivå runt om i huset. Det liknar nästan orientering när jag ska samla ihop detta, bortsett från att jag inte har någon karta och samtidigt bollar runt en mjölksugen Groda då.

Hur kommer det sig att jag med självklarhet ska göra tre/fyra saker åt gången? Och vem sjutton spelar rock för mig?

En dagens på Grodan!

Tunika från La compagnes petits
Linnebody från H&M
Byxa från La compagnes petits
Strumpor från Polarn och Pyret(de var två, jag lovar!)

Jag vet inte om alla mina läsare här i bloggen är dataexperter.. Ja, det skulle ju kunna vara så. Då vill jag bara klargöra en sak innan ni läser detta. Jag är absolut inte datakunnig, skulle snarare kalla migsjälv för datakorkad, ja komplett datakorkad då. Jag erkänner alltså för hela världen min ofantliga inkompetens på detta område. Så nu börjar vi!

Jag har en dator. En svart en med skärm och tangenter. Ja, ni förstår väl precis hurdan jag menar. Det är en sån man kan ha i väska. Lustigt nog kan jag beskriva själva väskan betydligt mer ingående än det tänkta innehållet. Om någon klåfingrig tjuv skulle stjäla min väska skulle jag inte kunna säga mer än att; det låg en dator i min urläckra, svarta, Hello Kitty-axelremsväska. Det vore lite pinsamt.

Problemet med min dator är att den är segare än sirap. Inget händer! Det bra med min dator är att den är tålamodsprövande. Inget händer! Min dator gör mig till en bättre förälder... Hur många kan säga så? Idag fick jag ändå för mig att försöka "fixa" datorn. Jag googlade och fick upp en lista(för dataidioter) som beskrev både vad som skulle göras och hur det skulle utföras. Med mitt datahandikapp i åtanke förstår ni säkert att jag inte under några omständigheter klarar av att återge vad jag gjort. Men jag vill vända mig mot den som kommit på alla dataord. De är hur långa som helst! Helt omöjligt att läsa högt... Jag har liksom glömt bort början innan jag når sista bokstaven. Och som om det inte var nog med det, är orden dessutom fullproppade med [R] så för mig som är smålänning blir det ännu svårare. Suck!

Jag vet inte om dagens datainsatser hjälpt något, det är inte riktigt färdigt än. Men jag håller tummarna, lustigt nog stod det steget inte med på min "fixadatorlista". Aja, det var kanske självskrivet.

En dagens på dottern slänger vi in innan vi tar kväll!

Hårband från H&M
Klänning från H&M
Strumpbyxor med ankstjärt från Kappahl

Stolt!
Jag har gjort det! Efter månaders slit med träning och mat har jag kommit i mina "smalshorts" inför sommarn 2014. Sommaren 2013 var ett lågvattenmärke ur kroppssynpunkt. Här menar jag inte magen(!). Jag gillade verkligen min mage. Utan det jag är mest fåfäng med är min solbränna. 2013 var ju den finaste sommaren, ja, typ någonsin. Men jag blev så värmekänslig mot slutet av graviditeten att jag inte kunde vistas i solen utan att försmäkta. Jag spenderade alltså första delen av sommarn inomhus och andra delen i skuggan/inomhus med en bebis. Jag var inte direkt en pepparkaka i september om man säger så.. Ja, en ogräddad då, en sådan där man råkat tillsätta för mycket vetemjöl... Därför har det varit extra viktigt att komma i shortsen fort. För att så snart det är möjligt att vistas i dem, utan att köldplågas, ska benen bli bruna. Min hud ska få revansch! Mitt pigment ska få träffa sin solkompis. Och jag inbillar mig att jag nog blir lite lyckligare då! Brunare om inte annat. Måste ju bjuda på lite bilder från sommarn så att ni hänger med mitt bleka jag.

Nu är jag förstås inte nöjd med kroppen än. Problemet med att träna är ju att självbilden förändras. Nu är ju dagens Mikaela utgångsläget och det finns x antal grejer att ändra på. För nu har ju huvudet glömt allt som faktiskt hänt med kroppen sedan jag började träna efter graviditeten. Därför är det bara att fortsätta. Så om jag är duktig kanske allt slutar med att jag får köpa nya smalshorts. Man kan ju alltid hoppas!

Magbilder, vilken nostalgi<3! Helt otroligt att min lilla prinsessa låg därinne så länge. Och nu är hon så stor, här är dagens upplaga!

Body från Lindex
Klänning från Lindex
Byxa från Lindex
Strumpor från H&M

Ibland är det tungt. Iris har inte sovit mer än max 40 minuter i sträck inatt vilket resulterat i att jag knappt sovit något. När jag då samtidigt har väldigt ont i kroppen blir det extra jobbigt. Jag vill kunna krypa runt på golvet och snabbt hoppa upp i luften men kroppen bara skriker NEJ. Jag vill kunna leka häst för att i nästa sekund flyga som en fågel genom huset. Men kroppen säger nej. Det är så sjukt irriterande att inte orka allt jag vill.

Funderar på att börja tro på hustomten. Vore skönt med lite avlastning faktiskt. Och visst är han en snäll filur som hjälper till? Jag menar inte att jag ska lata mig, absolut inte! Men vi kanske kunde hjälpas åt, hustomten och jag. Om jag tvättar, kan han hänga tvätten? Om jag dammsuger, kan han våttorka? Vi kan vika lakan tillsammans, det är så svårt att få det rakt själv. Och Iris har alldeles för korta armar.

Så hustomten, om du läser det här, ring mig. Vi kanske kan ta en fika och prata lite, lära känna varandra? Bara ett förslag, tror nämligen att du skulle trivas här. Skogen ligger precis vid huset och det finns inte så mycket människor. Och Iris bits bara ibland.

Jag tror, jag tror på hustomten, jag tror, jag tror!

Dagens Iris

Tröja från Meandi
Linnebody från H&M
Jeans från H&M
Strumpor från Polarn och Pyret

Jag har äntligen gjort det. Steg ett i mitt program är påbörjat. Jag har faktiskt målat naglarna, alla tio(!). Inget fusk heller, två lager färg(som fick torka emellan) och sen överlack. Inga repor efter att det inte torkat, inga bebistryck. Jag gjorde det! Hurra för mig! Jag tackar och bugar åt alla applåder och hejarop där utifrån! Yey, för mig!

För att bli helt klar med detta steg ska jag även;
- färga håret
- läsa delar av en bok i vårsolen
- ha minst 30 minuter egentid

Inte direkt enkelt! Men naglarna gick super för att jag har en så söt liten tös som gärna ville sitta och leka med sina saker. Bara jag satt bredvid så funkade det super! Nu ger jag mig på fortsättningen! Wiieeee!