Alltså, jag ville vara en duktig påskkärring. Jag har ju gått och väntat två år för att partaja med mina påskkärrekompisar. Två år? tänker ni. Ja, jag vågade inte flyga förra året eftersom att Iris låg i magen då. Fegt? Ja, kanske. Men ärligt, det är fullkommligt livsfarligt att flyga kvast, inget körkort krävs. De är helgalna där uppe!

Nåja. Jag steg upp inatt och klädde på mig och Iris påskutstyrslar. Allt var på plats, fräknar, kjol, sjalett. Iris hade tillockmed en liten korg! Och så hittar jag inte kvasten! Den fanns ingenstans! Klockan tickade och jag började bli stressad över att missa avfärden. Nöden har ingen lag så fick ta golvmoppen istället. Ut till bilen för att montera loss bilstolen. Jag vet inte om ni har prövat. Men det är fullkomligt omöjligt att montera en bilstol på en golvmopp. Det går helt enkelt inte. Och det står inget i bruksanvisningen om hur man gör heller. Diskriminerande mot oss påskkärringar kan man tycka. Ska inte våra barn också få åka säkert? Något som jag vill lite mer än att vara en duktig påskkärring är att vara en duktig mamma. Och en ansvarsfull mamma flyger inte golvmopp med sin dotter utan att hon sitter säkert. Jag betvivlar att min famn klassas som säkert när gällande famn befinner sig på en golvmopp uppe i luften. Synnerligen besvärligt dilemma måste jag erkänna. Sådär framåt gryningen när jag kliat mig klart i huvudet inser jag att de andra påskkärringarna redan åkt ändå. Och jag hittar inte till Blåkulla. Attans! Jag missade det iår igen. Aja... Bättre lycka nästa år. Så Iris och jag får påskpartaja tillsammans idag, här hemma istället.

PåskkärringsIris

Sjalett från Bonprix
Sjal från mammas garderob(vet inte mer än så)
Klänning från Polarn och Pyret
Linnebody från H&M
Strumpbyxor från Kappahl