Det pratas så mycket om mammakroppen. Pratas var egentligen snällt skrivet av mig. Jag menar nog snarare tjatas om. Tydligen finns det någon form av tävling som inleds så fort som det nyfödda barnet lämnar magen. Då ljuder startsignalen. Nu ska då mamman bli fit! Så snabbt som möjligt ska magen återgå till platt och fast läge samtidigt som vågen ska visa betydligt lägre siffror. Samtidigt ska diverse magbilder, före och efter, och träningsoutfittar visas upp på välbesökta bloggar och instagram. När Iris plockades ut ur min mage släppte helt plötsligt bedövningen och så insåg kirurgen att han(hoppsan) nog hade glömt en torkduk i magen på mig. Är nog bäst att öppna upp och leta lite. Så mitt i denna turbulens missade jag startskottet för tävlingen. Jag halkade liksom efter. Sen började jag inte träna magen fören efter fem månader. Konstigt va? Men jag hade blivit tillsagd att jag skulle vänta sålänge. Nu borde jag ju begripit att såna regler inte gäller i denna tävling. Sätt igång bara, hetsar mammorna! Som i alla tävlingar finns det ju de som tjuvstartar. Lite osportsligt kan jag tycka. Då hamnar ju laglydiga mammor som migsjälv ännu mer efter! Dessa olydiga mammor gick powerwalks, utförde mammayoga, sprang i trappor och studsade på pilatesboll fram till vecka 40 utan problem. Hurtigt värre. Personligen satt jag mest på min betydligt större rumpa och klappade min ännu större mage från sådär vecka 35. Men jag reste mig upp för att ändra ställning emellanåt... Faktiskt!

Mammatävlingen har inte stressat mig tillräckligt bra för att jag ska ha en "busvisslaåtmigpåstrandenkropp" att visa upp. Sambon visslar förstås när jag springer runt i underkläder, men då är det snarare för att jag just för minuten slopat amningsBH och ilägg och med hjälp av bygelBH tvingat upp mina gigantiska mjölkfyllda bomber i höjd med hakan. Så ärligt vet jag inte om det är mig eller BH'ns förmåga att trotsa tyngdlagen som han visslar åt. Nej, mammakroppen på beach2014 kommer jag inte att ha. Men jag har lärt mig att uppskatta mammakroppen. Tävlingsmammorna kan ju t.ex inte dra ut huden på magen 1 decimeter, hur coolt är inte det? Om jag håller ut huden kan jag använda skinnet som hylla för att bära saker, om jag tröttnar på att använda händerna vill säga. Praktiskt!
Och det här med bristningar. Tävlingsmammorna köper dyra krämer och rollers för att få dessa (av Satan) uppfunna hemskheter att försvinna. Jag tänker mer att jag slipper köpa en bilmatta till Iris i framtiden. För om jag lägger mig på rygg kan hon använda min mage som vägnät. Jag ska måla lite färgglada hus bara. Det blir så mycket roligare då. Återigen, praktiskt!

Men det finaste med mammakroppen är ju att det bodde en Iris där i nio månader. Och ännu finare, nu är hon hos mig. Så vi kör en dagens på världens finaste flicka istället för bilder på mammakroppen.

Hårrosett Iris
Tunika från H&M
Linnebody från H&M
Byxa från H&M
Strumpor från H&M